2009-10-15

Hemlängtan?

Jag har alltid undrat vad hemlängtan känns som. För ärligt talat tror jag aldrig att jag upplevt det. När jag är borta längtar jag aldrig hem. Vissa tjejer på kursen grät liksom, för att de var i USA. Jag kan inte riktigt förstå de känslorna. Såklart saknar jag människor hemifrån, men jag längtar inte dit. Och jag blir inte speciellt ledsen heller.

Men just nu kanske jag har någon form av hemlängtan? För jag känner det som om jag ska börja gråta, fast jag är egentligen inte ledsen. Fast nej, jag längtar verkligen inte hem. Det är nog snarare alla intryck som börjar landa så man får en såndär boom i huvudet. Kommer ihåg att vi fick info om det när vi åkte till Tanzania, fick ingen sådan då iofs, men det här kanske är nått sånt?

Äsch jag vet inte. Jag är verkligen jätteglad att jag är här. Allt går så bra med F och jag gillar verkligen T och E väldigt mycket, jag trivs oväntat bra med att bo här och ja, på fredag ska jag in och utforska New York och i helgen ska vi till Vermont! Livet är underbart! Tjing! //E

3 kommentarer:

Emma sa...

Jag tror också att det är så. Allt nytt slår en helt plötsligt och man vet inte riktigt vad som händer. Som en chock av alla nya intryck och människor. Så blev det för mig med, och jag har inte haft hemlängtan en endaste gång! Skönt att det känns skönt! :)

Hanna-Karolina sa...

Jag brukar inte heller längta hem, ibland bort, men inte hem. Men det är somsagt var sjukt mycket nya intryck som måste få slå sig till ro i din lilla hjärna, så då blir den nog så att man blir trött och känner sig gråtfärdig.

Nej, Det här med hemlängtan är än så länge ett outfoskat område.

Anonym sa...

Jag tror att hemlängtan kommer mer om man inte trivs, mår bra eller inte känner sig trygg. Just nu verkar det inte vara nåt sånt problem för dej. Det är bra! Sen kan man sakna människor mycket men ändå vara nöjd med att vara där man är. Hoppas du får en härlig helg i Vermont! Jag har problem med att få mina komm accepterade. Får knappa hur mycket som helst! Men läser din blogg gör jag! KRAMAR!